HINDRA FRÄMMANDE ARTER!

Viktigt att veta för dig i yrkessjöfart

Att släppa ut och ta in nytt barlastvatten när fartyget är ute till havs, mer än 200 sjömil från kuster och känsliga vattenområden, är enligt riktlinjerna från FN:s internationella sjöfartsorganisation (IMO) det än så länge bästa sättet att minska risken för spridning av främmande arter.

Svensk sjöfart ska, så snart avtalet träder i kraft, följa konventionen om hantering av barlastvatten och sediment (men den gäller alltså ännu inte). Reglerna säger att fartyg i internationell trafik fram till år 2016 - under förutsättning att konventionen träder i kraft - måste byta ut 95 procent av sitt barlastvatten. Efter 2016 ska fartyg i internationell trarfik ha godkända system för behandling av barlastvatten ombord. Utbyte av barlastvatten till havs ska göras minst 200 natutiska mil från land och i områden med ett vattendjup på minst 200 meter. Om man befinner sig i ett havsområde där utbytet inte kan ske så långt från land måste avståndet ändå vara minst 50 nautiska mil och vattendjupet minst 200 meter. Det kan bli problem att hitta lämpliga utbytesplatser för fartyg som ska in i Östersjön och som inte har bytt barlastvatten sedan de lämnade avgångshamnen.

Utbyte av barlastvatten ute på öppet hav är inte riskfritt från sjösäkerhetssynpunkt. Fartyget kan få balansproblem, vilket är en risk för både besättning och gods. I vissa fall är omlastning också tekniskt omöjlig att genomföra. Även om ingen olycka inträffar är metoden ändå inte hundraprocentigt effektiv. Omlastningar av stora vattenmängder kan i sig själva bidra till en mer omfattande spridning av främmande arter i större vattenområden. Särskilt ö-nationer som ligger "nedströms" platser ute på öppet hav där fartyg lastar om barlastvatten är utsatta för att få in nya arter med havsströmmarna.

Det behövs alternativa metoder. Det pågår forskning och teknikutveckling runt om i världen för att få fram metoder som fungerar, är säkra, miljöanpassade och kostnadseffektiva.Metoder som testas är mekanisk behandling (filtrering och separering), sterilisering av vattnet med ozon, ultraviolett ljus, elektriskt ström eller värme, kemiska behandlingar (tillsats av bekämpningsmedel) samt kombinationer av alla dessa metoder. Ingen metod är emellertid ännu godkänd, eftersom själva förfarandet för godkännande inte har kommit tillräckligt långt för att resultera i något som kan betraktas som en internationellt godkänd behandlingsmetod.

Tänk också på att även andra vattensamlingar ombord, liksom fuktiga trossar och andra fuktiga föremål och ytor, kan härbärgera och därmed transportera levande organismer.

Det är numera förbjudet att för att bekämpa påväxtorganismer på båtskrov använda bottenfärger eller andra s.k. påväxthindrande system som innehåller tennorganiska föreningar. Det gäller för alla slags fartyg som trafikerar svenska och andra europeiska (EU) vatten.

Sök på Främmande arter:

 

 

 

Skeppsmask (Teredo navalis). Se faktablad.
Foto: Hervé Bordas & Giorgio Griffon, Conchiglie Veneziane