Att släppa ut och ta in nytt barlastvatten när fartyget
är ute till havs, mer än 200 sjömil från kuster och känsliga vattenområden, är enligt riktlinjerna från FN:s
internationella sjöfartsorganisation (IMO) det än så länge bästa sättet att minska risken för spridning av främmande
arter.
Svensk sjöfart ska, så snart avtalet träder
i kraft, följa konventionen om hantering av barlastvatten och sediment (men den gäller alltså ännu inte). Reglerna säger att
fartyg i internationell trafik fram till år 2016 - under förutsättning att konventionen träder i kraft - måste byta ut 95 procent
av sitt barlastvatten. Efter 2016 ska fartyg i internationell trarfik ha godkända system för behandling av barlastvatten ombord. Utbyte av barlastvatten
till havs ska göras minst 200 natutiska mil från land och i områden med ett vattendjup på minst 200 meter. Om man befinner sig
i ett havsområde där utbytet inte kan ske så långt från land måste avståndet ändå vara minst 50 nautiska
mil och vattendjupet minst 200 meter. Det kan bli problem att hitta lämpliga utbytesplatser för fartyg som ska in i Östersjön och
som inte har bytt barlastvatten sedan de lämnade avgångshamnen.
Utbyte av barlastvatten ute på öppet hav är
inte riskfritt från sjösäkerhetssynpunkt. Fartyget kan få balansproblem, vilket är en risk för både besättning
och gods. I vissa fall är omlastning också tekniskt omöjlig att genomföra. Även om ingen olycka inträffar är metoden
ändå inte hundraprocentigt effektiv. Omlastningar av stora vattenmängder kan i sig själva bidra till en mer omfattande spridning
av främmande arter i större vattenområden. Särskilt ö-nationer som ligger "nedströms" platser ute på öppet
hav där fartyg lastar om barlastvatten är utsatta för att få in nya arter med havsströmmarna.
Det behövs alternativa metoder. Det pågår forskning
och teknikutveckling runt om i världen för att få fram metoder som fungerar, är säkra, miljöanpassade och kostnadseffektiva.Metoder
som testas är mekanisk behandling (filtrering och separering), sterilisering av vattnet med ozon, ultraviolett ljus, elektriskt ström eller
värme, kemiska behandlingar (tillsats av bekämpningsmedel) samt kombinationer av alla dessa metoder. Ingen metod är emellertid ännu
godkänd, eftersom själva förfarandet för godkännande inte har kommit tillräckligt långt för att resultera i något
som kan betraktas som en internationellt godkänd behandlingsmetod.
Tänk också på
att även andra vattensamlingar ombord, liksom fuktiga trossar och andra fuktiga föremål och ytor, kan härbärgera och därmed
transportera levande organismer.
Det är numera förbjudet att för att bekämpa
påväxtorganismer på båtskrov använda bottenfärger eller andra s.k. påväxthindrande system som innehåller
tennorganiska föreningar. Det gäller för alla slags fartyg som trafikerar svenska och andra europeiska (EU) vatten.
Sök på Främmande arter:

Skeppsmask (Teredo navalis). Se faktablad.
Foto: Hervé Bordas & Giorgio Griffon, Conchiglie
Veneziane