En riktig introduktion av arter inom ansvarsfullt vattenbruk eller fiske ger ett viktigt tillskott till samhällsekonomin — det är därför
arterna tas in. När emellertid introduktion av främmande arter går snett i något sammanhang, var eller hur arten än
försts in, kostar inte bara i miljövärden, utan även i reda pengar. Den samhälls- och privatekonomiska kostnaderna för skadorna
även av ett mycket litet antal arter kan i slutänden bli mycket stor.
Kommersiellt viktiga arter kan trängas ut helt. Tekniska system kan slås ut. Fisk- och skaldjursodlingar kan skadas av parasiter och algtoxiner. Människors hälsa kan skadas. Havet och kusten som inkomstkälla och rekreationsområde kan försämras eller förstöras.
När rovvattenloppan Cercopagis pengoi i stora anhopningar, som en tapetklisterliknande sörja, sätter igen fiskredskap och kladdar ner rep för fiskare på den svenska ostkusten eller när kiselalgen Coscinodiscus wailesii i stora mängder bildar ett slem som sätter igen fiskredskap för fiskarena längs den norska kusten och Skagerrak så kostar det pengar — förlorade fångster och arbetstid.
När snäckan Crepidula fornicata (ostronpesten) sätter sig i långa kedjor på ostronens skal och hindrar dem från att filtrera förlorar ostronodlarna pengar — även om problemet inte är så stort på svenska västkusten.
När alger som Alexandrium minutum blommar och bildar nervgifter som ansamlas i odlade musslor betyder det att musselodlaren inte får någon inkomst förrän gifterna har försvunnit och musslor åter får användas för konsumtion. När en giftbildande alg som Pfiesteria piscicida (som inte finns i svenska vatten ännu men är ett stort problem i andra områden) orsakar s.k. red tide-blomningar och dödar stora mängder fisk är det inte bara ett miljöproblem, utan också ett ekonomiskt problem.
När den allätande kammaneten Mnemiopsis leydyi fick en explosionsartad utbredning i Svarta havet och Azovska sjön slog det hårt mot områdets fiskare (som redan hade rubbat balansen i havet genom överfiske) och samhällsekonomin. Det blev en växelgång mellan olika fiskbestånd och kammaneten. När den likaledes allätande europeiska strandkrabban (Carcinus maenas) — en fruktad invaderare på andra kontinenter – äter upp musslorna i odlingar förlorar odlarna sin inkomst.
När vandringsmusslan Dreissena polymorpha blockerar kylsystem och vattenintag till kraftverk och industrier, liksom slussar och bevattningsanläggningar, i USA och Kanada, slår det mot viktiga samhällsfunktioner och kostar enorma belopp att åtgärda.
När fartyg måste behandlas med medel för att hindra påväxt av t.ex. havstulpanen Balanus improvisus (ett kräftdjur) och andra påväxtorganismer innebär det kostnader för fartygsägarna. Det kostar också för samhället i stort, eftersom giftiga bottenfärger skadar hela ekosystem.
Sök på Främmande arter:

Kiselalgen Coscinodiscus wailesii. Se faktablad.
Foto: Maurice Loir