Genetisk uppblandning
Genetiska effekter av att främmande arter kommer in i en miljö innebär att arvsmassan hos inhemska arter kan förändras genom uppblandning med gener från de nya organismerna. På samma sätt som det är mycket svårt att utrota en framgångsrik främmande art är det i det närmaste omöjligt att få bort främmande gener ur en population.
Riskerna när främmande populationer eller gener sprids i naturen kan delas in i utrotning, hybridisering samt förlust av genetisk variation.
Svagare avkomma...
När närbesläktade arter eller skilda populationer inom en art korsas kan resultatet bli hybridisering. Detta kan inträffa om individer av en främmande art parar sig med individer av en inhemsk art. Avkomman får i mer eller mindre hög utsträckning andra egenskaper än den förälder som kom från den inhemska arten. Det kan i förlängningen leda till att vilda bestånd av arten inte behåller samma förmåga till anpassning till miljön. Fisk som planteras ut har t.ex. sämre anpassningsförmåga än de vilda fiskarna som de blandar sig med.
I värsta fall kan spridningen av främmande populationer eller gener leda till att inhemska arter utrotas. Detta kan ske antingen genom att den inhemska arten konkurreras ut och trängs undan eller genom att avkomman (hybriden) av främmande + inhemska arter får genetiska förändringar som gör att den inte kan klara sig. Det som kallas introgression är att en hybrid blir fertil och i nästa steg gör så att det blir ett utbyte av gener med föräldrapopulationen. Främmande genetiskt material kommer då in i inhemska arter och på sikt kan det få till följd att lokala varianter slås ut.
Främmande arter av laxfiskar, som planteras in i svenska vatten, kan bilda hybrider med inhemska arter. Hybriderna är ofta sterila. Det gäller t.ex. bröding (en korsning mellan bäckröding och röding), kröding (en korsning mellan kanadaröding och röding) och splejk (en korsning mellan bäckrödinghane och kanadarödinghona).
... eller starkare?
Det finns också exempel på att genetisk uppblandning gett upphov till en stark hybird. När det nordamerikanska strandgräset Spartina alterniflora på sent 1800-tal oavsiktligt spreds till England med fast barlast uppstod en korsning med den europeiska arten S. maritima. Det blev en steril avkomma, S. townsendii, som dock kan sprida sig vidare med utlöpare. Efter ett tag skedde en kromosomfördubbling och plötsligt fanns det en fertil art, S. anglica. Den är mycket invasiv och har mindre omgivningskrav än de ursprungliga föräldrararterna, vilket gör den stark.
Sök på Främmande arter:
