Förändrat beteende
Förändringarna i levnadsförhållandena kan också leda till att inhemska arter förändrar sitt beteende på ett sätt som de annars inte skulle ha gjort, t.ex. för att de tvingas till ökad konkurrens om föda eller lekområden. Denna stress gör att de får sämre kondition och hälsa och ofta minskad tillväxt. I slutänden kan det få inhemska arter att duka under och i värsta fall kan detta leda till att lokala populationer utrotas. De som är bytesdjur för en ny art kan tvingas ändra sina beteenden och få en annan utbredning.
Om en ny art integreras väl och anpassar sig mer långtgående till sina nya förhållanden kan det i förlängningen leda till att både den nya, invaderande arten och befintliga, inhemska arter förändrar sina s.k. nischer (sin ekologiska roll och behov av vissa miljöfaktorer och tillstånd) i ekosystemet.
Parasiter och sjukdomar
Nykomlingen kan vara en sjukdomsalstrande organism eller en organism som är bärare av t.ex. parasiter som sprider sjukdomar. Införsel av parasiter och sjukdomar i den mottagande miljön kan leda till att dessa överförs från en art eller population till en annan. Inhemska arter kan börja fungera som värdorganismer och sprida sjukdomen/parasiten vidare, eller själva inte ha motståndskraft mot angreppet och därför gå under. Sjukdomar kan t.ex. överföras från odlad fisk till vildfisk.
... men ibland går det bra
Riskerna är stora för negativa effekter av att nya arter kommer in i en miljö, men ibland kan det förstås också gå bra. När t.ex. nya arter av stora alger eller kärlväxter etablerar sig på "nakna bottnar" (bottenområden som tidigare saknat växtlighet) kan dessa nya plantor bli ett bra gömställe för småfisk och ryggradslösa djur. Om den nya arten är ett filtrerande djur (silar ut födopartiklar ur vatten), t.ex. en mussla, kan den hjälpa till att göra ett grumligt vatten klarare och därmed förbättra livet för det som växer på bottnarna.
Sök på Främmande arter:
