En främmande art som får fäste i ett nytt havsområde kan bli ett allvarligt hot mot andra arter och mot hela ekosystem. Internationella naturvårdsunionen uttrycker det så att "främmande arter genom konkurrens, predation, parasitism, eller annan direkt påverkan drastiskt kan förändra livsvillkoren för naturligt förekommande arter eller påverka hela ekosystems funktion".
Att en främmande art kommer in kan leda till att inhemska arter av olika skäl kraftigt trängs tillbaka eller helt slås ut. Om den nytillkomna arten är en specialist, med särskilda krav på livsmiljö och föda, kan konsekvenserna bli stora. En eller flera inhemska arter kan då få helt ändrade konkurrensförhållanden och slås ut.
I artfattiga områden kan följderna bli allvarligare än i artrika områden. I det artfattiga området är det få arter (nyckelarter) som bär upp viktiga funktioner i ekosystemet. Om en eller flera av dessa nyckelarter slås ut blir förändringarna särskilt kännbara. Östersjön är ett sådant fåartsområde.
En främmande art kan vara ett rovdjur, ett bytesdjur, en betare (äter fastsittande alger eller djur på hårda ytor) eller en konkurrent till inhemska arter. Det kan bli förändringar i samspelet mellan arter genom att den nya arten äter upp eller tränger ut inhemska arter (t.ex. alger eller fastsittande djur som tar över en yta). Detta leder till en direkt påverkan på näringsväven och därmed på livsmiljön för andra arter. Sådana förändringar kan leda till att inhemska arter utrotas eller till att de blir ovanligare eller förekommer i mindre områden än tidigare. Om den nya arten är ett bytesdjur för inhemska arter kan det påverka situationen för andra bytesdjur; trycket på dem kanske minskar och då blir det en förändring i deras samspel med omgivningen.
Närvaron av en ny art kan också leda till påverkan på livsmiljön för andra arter. Hela växt- eller djursamhällen kan förändras genom ändrad artsammansättning: vissa arter kan försvinna eller minska kraftigt, medan andra gynnas av de nya förhållandena och får chansen att etablera sig när konkurrensen förändras. I en vattenmiljö kan t.ex. ett introducerat rovdjur äta djurplankton i sådan omfattning att växtplankton får chansen att växa till okontrollerat. Det kan i sin tur orsaka onormala algblomningar — som kanske dessutom är giftbildande — samtidigt som vattnet blir grumligt. När solljuset inte kan tränga ner lika djupt i vattnet kan växtligheten på grunda bottnar förändras, vilket ändrar förhållandena i havets "barnkammare". Ett exempel på fysisk förändring är när en art som t.ex. kinesisk ullhandskrabba gräver djupa gångar i strandkanten så att den rasar samman — och drar med sig det som växer där.
Sök på Främmande arter:

Rovvattenloppa (Cercopagis pengoi). Se faktablad.
Foto: Hugh MacIsaac, Great Lakes Institute for
Environmental Research, University of Windsor