Känsliga miljöer

Det finns inga absoluta sanningar eller givna mekanismer som bestämmer vilka miljöer som är mest mottagliga eller hur lätt en främmande organism har att etablera sig i en ny livsmiljö. Osäkerhetsfaktorerna är många och varje introduktion kan bli till ett specialfall.

Generellt sett anses dock riskerna för att främmande arter sprids och etablerar sig vara större i vattenmiljöer än på land. Det finns också vissa egenskaper i den mottagande miljön som man misstänker spelar in.

Större risker i vattenmiljöer?

Det finns mycket som talar för att vattenmiljöer löper särskilda risker för spridning av främmande arter. I havet är det t.ex. inte samma häftiga klimatväxlingar som på land, vattenlevande organismer i olika stadier sprids lättare med vatten och strömmar än i "torra" miljöer och det är svårare att följa och tidigt upptäcka vad som händer under vattenytan.

Unga, artfattiga

Unga ekosystem som t.ex. Östersjön antas vara mer känsliga för introduktioner av främmande arter än äldre och mognare system. Likaså förefaller artfattiga samhällen i högre utsträckning än artrika vara öppna för främmande organismer. Det kan t.ex. gälla för Östersjöområdet, Svarta havet och Kaspiska havet. I artfattiga områden, där det ofta är några få nyckelarter som bär upp viktiga funktioner, kan främmande arter orsaka allvarligare störningar än i artrika områden. Konsekvenserna kan också bli stora om det kommer in en art som har en funktion som tidigare saknades eller är ovanlig i det mottagande ekosystemet.

Störda, förändrade

Det finns ofta fler introducerade arter i kraftigt störda miljöer än i "orörda" miljöer. Eventuellt skulle främmande organismer kunna tänkas ha lättare att etablera sig i redan störda miljöer, men det finns också forskning och teorier om motsatsen.

Miljöer kan förändras radikalt. Det kan bli lättare för en främmande organism att bli kvar i ett område som utsatts för stor klimatpåverkan, kemisk förorening, biotopförändring, eutrofiering eller annan stor miljöförändring. Förändringar av livsmiljöer nämns ofta som den dominerande orsaken till att främmande arter lyckas etablera sig i nya ekosystem.

En fortsatt global klimatförändring kommer att få stora konsekvenser för livet i havet. Om nordiska vatten blir varmare kommer arter söderifrån att tränga norrut och våra "nordliga" arter att försöka ta sig ännu längre norrut (om det finns någonstans att ta vägen). Det är då en naturlig utvidgning av arters utbredningsområden.

Om vi däremot tar hit arter som gillar varmare vatten och som inte skulle ha klarat sig här tidigare men gör det om klimatet här blir varmare, är det en annan sak. Då har förutsättningarna för att leva här ändrats — men arterna behöver fortfarande människans hjälp att ta det avgörande steg och alls kunna komma hit.

Farlig specialist?

Om en organism snabbt kan börja föröka sig, är generalist (inte har några krav på speciell föda eller en speciell miljö) och dessutom lätt anpassar sig till störda miljöer eller nya omgivningar är det mer sannolikt att den kan etablera sig. Genom att generalisterna påverkar många olika arter i sin omgivning, kan effekten på varje enskild art bli mindre och den sammanlagda påverkan många gånger blir försumbar. Men om en specialist får fotfäste så kan detta få stora konsekvenser.

Många vid rätt tid?

Det spelar sannolikt också roll i vilken omfattning, vid vilken tidpunkt och hur upprepat individer av en ny art flyttas till ett område. Om det kommer många individer vid samma tillfälle ökar i regel chansen till etablering. Vissa arter kan endast etablera sig under vissa årstider. Om det gång efter gång tillförs individer av en ny art är det tänkbart att den nya arten klarar sig bättre, men det är inte givet.

Östersjön mer utsatt?

Östersjöområdet, från Kattegatt i väster till Bottenviken i norr, har flera av de egenskaper som man tror ökar mottagligheten för nya arter. Man finner t.ex. flest främmande arter i de störda delarna av Östersjöområdet.

I ett geologiskt perspektiv tillhör Östersjöområdet världshavets ungdomar och alla östersjöarter är egentligen invandrade. Havet är i början av sin biologiska utveckling och även utan människans hjälp sker en invandring av nya arter. Vattenutbytet mellan Östersjöområdet och Västerhavet/Nordsjön genom Kattegatt underlättar naturlig spridning av arter som kan klara sig i någon del av Östersjöområdets breda spektrum av salthalter och temperaturförhållanden. Vid höststormar och större saltvattensinbrott västerifrån kan nya arter åka med i det inflödande vattnet.

Många arter från såväl sötvattensmiljöer som mer utpräglade havsmiljöer kan överleva i ett brackvattenområde. Östersjön är en "brackvattenö", dit människan hjälper arter att komma in från andra sötvatten-, brackvatten- eller rena havsmiljöer utan att arterna behöver bryta igenom någon oöverkomlig salthaltsbarriär. Samtidigt bjuder delar av området tidvis på kyla och is, som inte precis är något drömförhållande för arter som kommer från varmare trakter och fraktats hit i tempererat barlastvatten.

Områden med utsötat vatten finns också i skärgårdar och i Västerhavet, särskilt i mynningsområden som t.ex. vid Göta älvs och Mälarens utlopp. Också dessa områden fungerar som brackvattenöar. Hamnar ligger också ofta i områden med utsötat vatten, och "hamnlevande" organismer som tas med i barlastvatten och transporteras vidare till en annan brackvattenmiljö har goda möjligheter att klara sig där om inte vattnet är alltför förorenat.

Svårt att förutsäga

Det är svårt att förutsäga vilka arter som kan bli invasionsarter i våra svenska havsområden. Om det fanns sätt att tidigt upptäcka riskerna skulle det också gå att hindra fortsatt spridning. Då krävs emellertid också att det går att snabbt fatta beslut om åtgärder. Det räcker inte heller att veta mycket om den potentiellt farliga organismen, man måste också veta mycket om området där den kan tänkas få fäste.

Forskarna är överens om just svårigheterna att försöka förutsäga och därmed hindra en etablering i tid. Det mest effektiva är att i möjligaste mån försvåra för arterna att komma in (försvaga de möjliga införselvägarna). Genom information och olika åtgärder kan man öka medvetenheten hos fler om riskerna med olika verksamheter som kan fungera som införselvägar för främmande arter.

Sök på Främmande arter:

 

 

bakåt framåt

utskriftsformat