Ovälkomna bidrag

När skadjur hämtas från andra områden finns risk att djuren har en stor mängd levande organismer på skalen. Även vattnet inuti musslan eller ostronet kan innehålla levande mikroorganismer och vissa organismer kan även leva i skaldjurets fekalier. Snäckan ostronpest (Crepidula fornicata) upptäcktes i svenska vatten på 1950-talet; den hade sannolikt spritt sig från odlingar söderut i Europa, som i sin tur drabbats när ostron importerades från Nordamerika. Algerna sargassosnärja (Sargassum muticum) och ostrontjuv (Colpomenia peregrina) har kommit till Europa med levande ostron och sedan tack vare sin flytförmåga kunnat spridas vidare. Till Sverige kom sargassosnärjan antagligen från Limfjorden i Danmark, där japanska ostron sattes ut under 1980-talet.

Också den amerikanska borrmusslan (Petricolaria pholadiformis)(som även kallas "bevingat ostron") har kommit till Västkusten och södra Östersjön efter att primärt ha kommit till Europa med ostron. Havsanemonen Gonionemus vertens är en annan art som sannolikt fått lift med vattenbruksorganismer. Den fruktade parasiten simblåsemasken Anguillicoloides crassus har kommit hit med importerade, sjuka ålar.

Sök på Främmande arter:

 

Simblåsemask (Anguillicoloides crassus). Se faktablad.
Foto: Laboratoriet för akvatisk patobiologi, Åbo Akademi