... och fisk för utsättning

En viss del av sättfisken används för utplantering i vattenmiljöer där de naturliga bestånden behöver förstärkas samt för sportfisket. Även här dominerar regnbåge. Odling av fisk för utsättning till naturliga vatten görs i första hand för att kompensera bortfallet av laxfisk (främst lax, Salmo salar) när älvar byggs ut för vattenkraft, s.k. kompensationsodling. Det görs också för att förstärka vilda bestånd och för att ge tillskott av fisk för sportfiske (t.ex. "put and take"). Gös, Sander lucioperca, är en art som odlas för utsättning i fiskevårdande syfte.

Ostron i odling

Vid extensiv ostronodling fångar man in larver från vilda ostron. I Sverige har man i mer än 100 år försökt sätta ut yngel inköpta från andra länder. Den mest framgångsrika försöket gjordes på 1930-talet på Västkusten, men det upphörde. I intensiv ostronodling får vilda ostron föröka sig i anläggningar på land, varefter larverna sätts ut i havet. Sådana försök pågår nu i Sverige.

Rymmare, sjukdomsbärare, spridare, hybrider

Vattenbruk kan bli ett problem om odlad fisk rymmer ur odlingarna eller på annat sätt kommer loss, t.ex. om kassar slits sönder vid hårt väder eller genom sabotage. Haverier p.g.a. storm eller is är en av de vanligaste orsakerna till att odlad fisk rymmer ur odlingar längs kusterna. Fisk rymmer också under förflyttningar.

Främmande arter kan också spridas även när "moderorganismen" är kvar i odlingen. Ägg från odlade ostron kan spridas med strömmar långt från den plats där de släpptes ut. Likaså kan sporer från odlade alger spridas med strömmarna från odlingsplatsen till andra områden.

Det kan även bli problem om fisk eller skaldjur bär på fripassagerare — alger, parasiter eller andra sjukdomsframkallande organismer — som därmed kan få fritt spelrum.

Främmande arter eller stammar kan komma in oavsiktligt på flera olika sätt. När man avsiktlig sätter ut fisk kan främmande organismer följa med. Vid handel med levande fisk och skaldjur kan individer rymma ur förvaringskärlen. Det händer också att människor som protesterar mot odling av fisk och skaldjur "befriar" djuren ur sådana kärl och släpper ut dem i miljön. Odling och flyttning av fisk ökar också riskerna för att sprida sjukdomar och parasiter till nya vattenområden.

Om odlade arter kommer ut i miljön finns risken att de konkurrerar ut eller äter upp inhemska arter, att de korsar sig med individer av inhemska arter (med hybrider som resultat) samt att de sprider parasiter och sjukdomar. Genetisk uppblandning när inhemska och främmande arter korsas är ett hot mot den genetiska mångfalden i ett område, medan konkurrens och sjukdomsspridning är ett hot mot områdets biologiska mångfald.

Sök på Främmande arter:

utskriftsformat