Påväxt

Förr i tiden var påväxt vanlig på fartygens skrov, men i takt med att sjöfarten — från små fritidsbåtar till enorma oceangående fartyg — använt effektiva men giftiga påväxthindrande bottenfärger har det problemet minskat.

Det hindrar emellertid inte att påväxt fortfarande är ett problem. Fastsittande arter som havstulpaner, musslor, sjöpungar, svampdjur och alger kan transporteras så, liksom även frilevande arter som havsborstmaskar, krabbor och till och med fiskar om de har en tillräckligt kraftig påväxt av algvegetation att borra in sig i. Havstulpanen Balanus improvisus är det mest klassiska exemplet på båtskrovsliftare som slagit sig ner i svenska hav, men det har kommit många fler.

Påväxten bromsar fartygen (större vattenmotstånd, långsammare fart, högre bränsleförbrukning). Det är därför man använt bottenfärger, inte för att skydda havet mot transport av främmande arter mellan havsområden. När färgerna nu förbjuds internationellt p.g.a. sin giftighet för havsekosystemen i stort är det viktigt att finna andra effektiva men miljövänliga system för att förhindra påväxt så att inte problemet tilltar igen.

 

Mer ponto-kaspiska arter hit?

Byggda kanaler — kontinentala vattenvägar — som förbinder tidigare isolerade vattenområden med varandra, kan bli en spridningsväg för arter, både för spontan vandring och för transport med fartyg. Vilken inverkan en konstgjord vattenväg kan ha illustreras av att sedan Suezkanalen öppnades 1869 har 200-300 arter kommit till Medelhavet och etablerat sig främst i den artfattiga sydöstra delen.

Kanaler och floder förbinder västra Europa och Östersjön med Svarta havet/Azovska sjön och Kaspiska havet — det s.k. Ponto-kaspiska området. Vattenvägarna via Volga och Don och ryska kanalsystem till Nevas avrinningsområde och vidare till Östersjön binder samman Dnjepr, Wisla, Oder, Elbe och Rhen med passage till hamnar vid Östersjökusten. Main-Donau-kanalen kopplar samman Rhens och Donaus avrinningsområden.

Dessutom sprids organismer när oceangående fartyg går mellan hamnområden där ibland också kontinentala vattenvägar mynnar. Flodmynningar och hamnar är språngbrädor för spridning, men det kan vara svårt att avgöra vilka arter som kommer via vattenvägarna (av egen kraft eller med flodbåtar) och vilka som fraktas med oceangående fartyg eller via mellanlandning i en europeisk hamn med flodkontakt.

Sök på Främmande arter:

 

Slät havstulpan (Balanus improvisus). Se faktablad.
Foto: Börge Pettersson, Centrum för biologisk mångfald, "Ett myller av liv"

 

Organismer som man tror har spridits från det Ponto-kaspiska området: