Oviss ankomst
Sannolikt har ungefär hälften av alla kända introduktioner i svenska havsområden under hela 1900-talet skett under de senaste trettio åren. Både förekomsten av kryptogena arter och det faktum att det är mycket svårt att avgöra tidpunkten för själva introduktionen av en art gör dock att alla siffror måste tas med viss reservation.
Vad man nästan helt säkert kan säga är att en havslevande arts "ankomst" nästan aldrig sammanfaller med tidpunkten då denna art första gången observeras och dokumenteras. En art upptäckts oftast därför att den råkar finnas i observationsområdet för en forskningsstation, inte för att det var första möjliga tillfället att upptäcka den.
Allmänt sett är det emellertid under de senaste århundradena, särskilt sedan 1800-talets mitt, som en stor andel av de främmande organismerna kommit till våra hav. I takt med att vi människor skaffade oss allt mer avancerade och snabba transportmedel och började bedriva allt intensivare handel så krympte världen. Det medförde också att växter, djur och mikroorganismer fick lättare att t.ex. komma från ett havsområde till ett annat.
Bidar sin tid?
Det finns växtplanktonarter där samma art ser mycket olika ut och har olika egenskaper i olika miljöer. Hur ska man då veta om det är en inhemsk, en introducerad eller till och med nyupptäckt art? Vissa dinoflagellater bildar t.ex. mycket motståndskraftiga vilstadier som kan överleva i bottnarna under mycket lång tid. En plötslig algblomning kan då uppfattas som att en helt ny art har anlänt till området.
Invasiva arter behöver vara tåliga och kanske också tålmodiga. Det berättas om Gracilaria vermiculophylla att "efter sex månader, invirad i en plastpåse i ett mörkt kylskåp, fortsatte den att växa när den fick ljus och vatten".
Ingen trodde att skeppsmasken Teredo navalis (en borrande mussla), som man trott kräver hög salthalt, skulle bli något hot mot skeppsvrak och träkonstruktioner i Östersjön. I dag finns den i tyska östersjövatten. Ingen vet säkert om vattnet har blivit saltare, om arten förändrat sina krav eller om skeppsmask från andra havsområden följt med fartyg in i Östersjön i barlastvatten. Det kan vara att arten inte begränsas av salthalt utan av vattentemperatur och då kan även en lite höjning av temperatur och salthalt öppna nästan hela Östersjön för skeppsmasken.
I takt med man får större kunskaper om genetik och levnadssätt hos arter och populationer pekar alltmer mot att det är, och kan bli, betydligt fler främmande arter i våra vatten än vad vi tidigare har trott.
Sök på Främmande arter:
