Vad händer under ytan?

Naturvårdsverket skriver i sin policy om främmande arter att "det är svårare att följa och tidigt upptäcka vad som händer under ytan, risken för sekundär spridning genom strömmar, vattenrörelser etc. är större, och särskilt i marin miljö saknas de extrema vinterförhållanden som på våra breddgrader ofta förhindrar etablering av främmande landlevande organismer".

Obemärkt men närvarande

I vattenmiljöer blir osäkerheten ännu större än på land om hur länge en art har funnits där. Organismerna lever ju bokstavligen under vattenytan och syns ofta inte så lätt med blotta ögat. Därför vet vi mindre om biologin i vattnet än på land. Havslevande arter kan t.ex. vara mikroskopiskt små, som växtplankton (mikroalger). En del arter kan ha en mycket lång etableringstid och låter sig därför inte upptäckas på mycket lång tid. Men de finns där, obemärkta.

Den stora rödalgen Gracilaria vermiculophylla, den röda pungräkan Hemimysis anomala och kiselflagellaten Pseudochattonella farscimen är nya upptäckter i svenska hav. Det är oklart hur länge dessa arter har funnits där innan de upptäcktes. Som en forskare skriver om pungräkan: "Det är också sannolikt att Hemimysis har en avsevärt större utbredning i svenska vatten än vad som nu är känt. Eftersom den för en undanskymd tillvaro under dagen, t.ex. bland stenar och block på hårdbottenstränder, kan den lätt undgå fångst."

När man under en kraftig algblomning i Västerhavet 1998 jämförde den blommande algen med gamla prover från tidigare blomningar kunde man konstatera att det verkade vara samma art som hade noterats redan 1993. Att den hade blivit förbisedd den gången berodde på att den fanns i litet antal och var svår att identifiera. Man antog först att algen tillhörde släktet Chattonella, men det har senare visat sig inte vara vare sig den art eller det släkte man först trodde. Den art man trodde det var förekommer i Japan. I stället har man kommit underfund med att den är ett eget släkte med hittills två kända arter. Den som finns i Japan och som nyligen hittats i tyska delen av Nordsjön föreslås nu få namnet Pseudochattonella verruculosa, medan den art vi har i våra nordeuropeiska vatten föreslås få heta Pseudochattonella farcimen. De senaste rönen, om än fortfarande osäkra, lutar mot att den senare inte längre är en främmande art hos oss utan en "gammal" art som har blivit vanligare och nu märks mer. Så kan det antagligen förhålla sig även med en del andra mikroskopiska arter — inte förrän det blir en massförekomst lägger man riktigt märke till dem.

Okänt ursprung?

Det kan också handla om s.k. kryptogena arter. Det är arter som man misstänker att de kommer "utifrån" men inte vet säkert och följaktligen inte heller vet varifrån de ursprungligen kommer. Enligt Nordiska Ministerrådets arbetsgrupp om främmande arter kan kanske en femtedel av de marina arter man funnit i nordiska vatten tänkas vara kryptogena. Som forskarna skriver: "Många kryptogena arter, och arter man tror är inhemska kan vara introducerade, varför antalet tidiga introduktioner kan visa sig vara högre. Å andra sidan kan arter som nyligen introducerats ha passerat obemärkta".

Många arter av växtplankton skulle kunna tänkas vara kryptogena. Eftersom det ständigt upptäcks nya arter av encelliga organismer är det svårt att avgöra var de egentligen ursprungligen hör hemma och då vet man inte ens vad man ska leta efter. De kanske är inhemska, fast vi inte har känt till dem. De kan också ha kommit hit från andra områden, men är likafullt okända för vetenskapen.

Sök på Främmande arter:

utskriftsformat