Med människans hjälp

Det är flyttningen med människans hjälp som är avgörande för om en art ska betraktas som främmande eller ej. Arter som av egen kraft sprider sig till ett nytt område (biogeografisk region) räknas inte som främmande. Organismer som med människans hjälp — genom sjöfart, vattenbruk, fiskevård, akvarier eller vad det nu kan vara — har flyttats över en fysisk barriär som de inte skulle ha kunnat ta sig över av egen kraft är att däremot att betrakta som främmande. Det gäller oavsett om de införda organismerna sedan blir kvar precis i det området där de först hamnade eller om de själva lyckas sprida sig vidare till andra områden.

Geografiska gränser inte avgörande

Om en art först får människans avsiktliga eller oavsiktliga hjälp att ta sig till ett nytt geografiskt område och sedan därifrån på egen hand lyckas sprida sig vidare ska den ändå betraktas som främmande — den hade ju inte kunnat sprida sig vidare om inte människan först hade hjälpt den att ta sig över "omöjlighetsbarriären" (t.ex. ett helt hav).

Det behöver inte heller handla om människans hjälp att flytta organismer mellan länder, över faktiska nationsgränser. Överhuvudtaget är geografiska gränser inte särskilt relevanta i sammanhanget. Också om en art av egen kraft inte hade kunnat flytta sig från ett område till ett annat inom samma land, men kan göra den flyttningen med människans hjälp, betraktas det som införsel av en främmande art i det nya området. Även inhemska arter kan alltså bli främmande och, om de orsakar skada, betecknas som invasiva.

Sök på Främmande arter:

utskriftsformat