Vad är främmande?

Detta med "främmande" är relativt. Djur och växter som uppfattas som inhemska och typiskt svenska har vid någon tidpunkt i historien kommit hit för första gången från någon annan plats i världen. En del arter vandrade in redan när inlandsisen började dra sig tillbaka, andra har spridits naturligt med vindar eller vattenströmmar.

Främmande arter i den bemärkelse vi nu lägger in i begreppet är sådana arter som har kommit hit med människans avsiktliga eller oavsiktliga hjälp, t.ex. som passiva medföljare med resande från t.ex. Asien eller Nordamerika eller för att människan under århundradenas lopp med vilje har fört in dem för att vara henne till nytta eller nöje.

Med munkar och vikingar

Att växter och djur sprids till nya områden med människans hjälp är inget nytt fenomen. Flyttning och utsättning av fisk och skaldjur är troligen en mycket gammal tradition och även odling har gamla anor. Redan för ett par tusen år sedan började romarna odla karpar och introducerade därmed arter från Asien till Italien. Långt senare kom karp, med munkars hjälp, till Sverige.

Vikingarna, den tidens internationella sjöfarare, tog sannolikt (oavsiktligt) med sig sandmusslan (Mya arenaria) till Östersjön efter färder i västerled. Havstulpanen Balanus imrovisus fördes antagligen hit som påväxt på fartyg redan någon gång under 1800-talet, antagligen från Nordamerika. Kransalgen tuvsträfse (Chara connivens) kom sannolikt till Östersjön i mitten av 1800-talet med torr barlast (stenar och grus) i fartyg. Rödalgen japantofs (Bonnemaisonia hamifera) kom hit som påväxt på fartyg för mer än hundra år sedan.

Sedan medeltiden eller förra året?

Det finns ingen självklar tidsgräns bakåt för det som är "ursprungligt", men ibland görs en avgränsning mellan förhistorisk och historisk tid. Med "inhemsk" menas då för svensk del arter, underarter, populationer eller gener som har förekommit i Sverige sedan förhistorisk tid (minst sedan medeltidens början för ca 900 år sedan) och som på naturlig väg spritt sig till ett område.

Fiskeriverket drar gränsen för "främmande" långt senare än så, eftersom svenskt växt- och djurliv "kontinuerligt har förändrats efter den senaste istiden och är relativt ungt, dras ofta i praktiken en gräns vid år 1850, och arter som kommit till landet efter det anses vara främmande". Likaså bestämde Artdatabanken vid revideringen 2005 av rödlistan (arter som är utrotningshotade i Sverige) att arter som har förts in i Sverige efter år 1850 inte ska tas med på listan.

Enligt Konventionen om biologisk mångfald däremot är tidsgränser oviktiga — en art som stämmer in på definitionen av främmande art är främmande oavsett om den hit kom för 1 000 år sedan eller tidigare i år. Det behöver inte heller handla om förflyttningar mellan länder, över faktiska nationsgränser. Om en art av egen kraft inte hade kunnat flytta sig från ett område till ett annat inom samma land, men kan göra den flyttningen med människans hjälp, betraktas det som införsel av en främmande art i det nya området.

Sök på Främmande arter:

utskriftsformat